Satt i godan ro efter middagen och lekte med Leo, och pratade med Stefan. Blicken flyttade av någon anledning till taket, och vad ser jag om inte en svart prick som såg ut att ha alldeles för många ben...

Jag bad Stefan som satt närmast kolla vad det var, och visst fan var det en spindel. Både jag och Stefan hatar spindlar, så han var snabb upp på en stol och hade ihjäl den. Förlåt alla spindelälskare, men när det kommer till dessa vidriga kryp har jag inget som helst hjärta.

Hursomhelst, det kom dock en trevlig överraskning när spindeln var död. Det visade sig att det var minsann en spindelmamma... För plötsligt satt det hur många äckliga jävla spindelbebisar som helst i taket. Jag trodde seriöst jag skulle smälla av. Det var så fruktansvärt äckligt, uäck! Stefan drog fram dammsugaren och sög upp varenda en, och jag tog Leo i famnen och flydde ut i hallen, haha. Jag är bara glad att jag SÅG den där jäkla spindel så att hon inte fick sina ungar och vi sen hade fått 30-50 spindlar krypandes i lägenheten.. Åååh, jag ryser av bara tanken! Usch, det kliar över hela kroppen, känns som det krälar såna där minispindlar över hela mig.