Hemwhen in rome del 3
Jag känner att jag vill skriva. Jag kom inte på vad jag skulle skriva om, tills det slog mig att jag inte har avslutat min Rom-historia än. Så here it goes. Del 3.
Sista delen slutade med mitt värmeslag vid Palatinerna. Jag skrev även att vi avslutade vår dag med detta, men jag mindes fel. Vi åt, vilade och satt i skuggan ett tag - ja. Men efter detta så körde vi en trip till det jag hade sett fram emot mest på hela Romresan, nämligen Fontana di Trevi. Ännu en gång tog vi oss med tunnelbana till den stadsdel där vi visste att fontänen befann sig, och jag har en liten grej för roliga skyltar, så jag kunde inte låta bli att fotografera denna:
Non appoggiarsi betyder ungefär "luta er inte". Kan man dock inte italienska så är det lite som att skylten menar att hoppa inte baklänges ut från dörrarna, det är inte bra. Det kanske bara är min udda humor som finner detta lustigt, vet man den riktiga innerbörden av den skrivna texten är det plötsligt inte lika kul..
Sista delen slutade med mitt värmeslag vid Palatinerna. Jag skrev även att vi avslutade vår dag med detta, men jag mindes fel. Vi åt, vilade och satt i skuggan ett tag - ja. Men efter detta så körde vi en trip till det jag hade sett fram emot mest på hela Romresan, nämligen Fontana di Trevi. Ännu en gång tog vi oss med tunnelbana till den stadsdel där vi visste att fontänen befann sig, och jag har en liten grej för roliga skyltar, så jag kunde inte låta bli att fotografera denna:
Non appoggiarsi betyder ungefär "luta er inte". Kan man dock inte italienska så är det lite som att skylten menar att hoppa inte baklänges ut från dörrarna, det är inte bra. Det kanske bara är min udda humor som finner detta lustigt, vet man den riktiga innerbörden av den skrivna texten är det plötsligt inte lika kul..
På vägen till Fontana di Trevi hittade vi en del småbutiker som vi naturligtvis inte kunde låta bli att kika in i, turister som vi var. Särskilt kul var det med dom små butikerna med ett helt enormt utbud av pasta. Inte så konstigt med tanke på vilket land vi var i. Men kommer man från Sverige där den mest spännande pastan som finns är "tricolore", dvs röd, grön och vit så var det helt fantastiskt. Fotonazi som jag dessutom är, så smugglade jag upp kameran lite diskret och förevigade det hela.
Mycket pasta, och vacker sådan. Sån pasta som man har hemma men inte vill använda förrän den dagen kungen kommer på middag. Vi köpte dock ingen. Vi tyckte det var väl saftigt att betala mellan €6-12/påse för färgglad pasta som bara samlar damm tills kungen kommer förbi.
Mycket pasta, och vacker sådan. Sån pasta som man har hemma men inte vill använda förrän den dagen kungen kommer på middag. Vi köpte dock ingen. Vi tyckte det var väl saftigt att betala mellan €6-12/påse för färgglad pasta som bara samlar damm tills kungen kommer förbi.
Vi hittade även en souvenir/leksaksbutik som vi gick in i där vi köpte lite souvenirer till våra nära och kära, och jag föll för en viss avdelning inne i butiken..
Hello Kitty!
Hello Kitty!
Det inhandlades dock inga hello kitty-prylar därifrån eftersom dom var ganska dyra, och vi försökte hålla i resekassan lite. Idag ångrar jag det lite, den där söta mjukis-katten med rutig klänning hade inte suttit fel att ha hemma. Nåväl, ingenting att tänka på idag. Det går inte göra något åt det.
Vi fortsatte vår vandring mot fontänen, och den delen av Rom vi just då befann oss i var lite som Gamla stan i Stockholm. Små, trånga grände och fullpackat med turister. Varken jag eller Stefan är några större fans av enorma folksamlingar (kanske därför vi trivs så bra i en lagom stor stad och inte reser utomlands sådär superfrekvent?), och det var fortfarande galet varmt ute så det var verkligen en lättnad när vi väl kom fram till vårt mål. Fontana di Trevi.
<3
Efter denna fantastiska upplevelse var det iallafall dags att dra sig tillbaka mot hotellet. Vi var trötta, varma och törstiga och i stora behov av kallduschar. En bit nedanför vårt hotell låg det en närbutik som sålde diverse grejer. Där var vi varje dag och fyllde på vattenförråden, provade roliga italienska snacks och liknande och passade även på att (mest för att vi KUNDE) köpa alkohol på det lokala "Ica".
Stora jävla meloner, och två Bacardi Breezer som ännu då inte lanserats i Sverige. Persika och Lime.
Vi fortsatte vår vandring mot fontänen, och den delen av Rom vi just då befann oss i var lite som Gamla stan i Stockholm. Små, trånga grände och fullpackat med turister. Varken jag eller Stefan är några större fans av enorma folksamlingar (kanske därför vi trivs så bra i en lagom stor stad och inte reser utomlands sådär superfrekvent?), och det var fortfarande galet varmt ute så det var verkligen en lättnad när vi väl kom fram till vårt mål. Fontana di Trevi.
<3
Det var ju verkligen ont om turister vid fontänen en sån vacker dag som denna. Eller inte. Det var smockat med folk, precis överallt runtomkring. Detta kom ju inte precis som någon chock, men vi lyckades till slut sätta oss ner vid kanten av fontänten för att ta ett kort på oss båda med vattnet och statyerna i bakgrunden.
Som överallt annars i Rom sprang det runt säljare där. Dom erbjöd sig att ta ett kort på oss framför fontänen, nu minns jag inte vad dom ville ha betalt för ett foto men det låg väl mellan 5-10 euro st. Sjukt ovärt, och näst intill omöjligt att bli av med dom trots att man bestämt sa nej flera gånger. Till slut gick dom sura och muttrande vidare till något annat turistoffer som dom kunde försöka pracka på deras skit.
Precis som sig bör kastade vi iallafall i varsin peng i fontänen, fotograferade så kameran gick varm och njöt av den härliga synen. Om ni någonsin åker till Rom, så är Fontana di Trevi verkligen en sevärdhet ni absolut inte får missa. Det är för magnifikt och vackert för att skippas.
Som överallt annars i Rom sprang det runt säljare där. Dom erbjöd sig att ta ett kort på oss framför fontänen, nu minns jag inte vad dom ville ha betalt för ett foto men det låg väl mellan 5-10 euro st. Sjukt ovärt, och näst intill omöjligt att bli av med dom trots att man bestämt sa nej flera gånger. Till slut gick dom sura och muttrande vidare till något annat turistoffer som dom kunde försöka pracka på deras skit.
Precis som sig bör kastade vi iallafall i varsin peng i fontänen, fotograferade så kameran gick varm och njöt av den härliga synen. Om ni någonsin åker till Rom, så är Fontana di Trevi verkligen en sevärdhet ni absolut inte får missa. Det är för magnifikt och vackert för att skippas.
Efter denna fantastiska upplevelse var det iallafall dags att dra sig tillbaka mot hotellet. Vi var trötta, varma och törstiga och i stora behov av kallduschar. En bit nedanför vårt hotell låg det en närbutik som sålde diverse grejer. Där var vi varje dag och fyllde på vattenförråden, provade roliga italienska snacks och liknande och passade även på att (mest för att vi KUNDE) köpa alkohol på det lokala "Ica".
Stora jävla meloner, och två Bacardi Breezer som ännu då inte lanserats i Sverige. Persika och Lime.
Fine della parte 3.
hufvudstaden
Jag, min mor och min sambo åkte till vår hufvudstad för ett par veckor sen. Huvudmeningen var att vi skulle dit och fotas på The Studio, och vara modeller för en dag. Men vi beslöt oss även för att åka dit och vara där i två nätter istället för en, så vi skulle hinna turista oss lite och shoppa loss.
Vi åkte på midsommardagsmorgonen och roade oss under resans gång med att läsa skvallertidningar, spela 500 och äta Skittles. Mamma satt och funderade över vem kvinnan snett mittemot oss var, hon såg bekant ut men var svårplacerad. Det visade sig senare att det var Gunilla Bergström, mest känd som Alfons Åbergs "mamma". Resans första kändisspotting!
Jag mitt i en hostning, och mamma djupt försjunken i en smaskig skvallerblaska.
Sen kom vi fram Stockholm och låste in våra resväskor och andra prylar i ett värdeskåp på centralen, och begav oss iväg för att kolla in vad staden hade att erbjuda. Inte för att någon av oss var där för första gången, men ingen av oss har riktigt varit där och turistat oss. Eftersom vi kom dit på midsommardagen var det ont om öppna affärer, så vi strosade runt och njöt av det härliga sommarvädret och rörde oss in mot gamla stan. Vi började alla bli rätt hungriga och eftersom Gamla stan kryllar av restauranger var det svårt att välja. Vi beslöt oss dock till slut (efter att ha blivit erbjudna ett "specialerbjudande" bestående av ett varsitt gratis glas rosévin till maten), att besöka Agaton. Detta visade sig vara ett mycket bra val! Vi åt alla entrecôte med pommes frites och bearnaisesås och var mycket nöjda. 5/5 toasters!
Mätta och glada gick vi runt lite till och hittade bland alla turistbutiker, dessa:
Båda visade sig dock innefatta svindyra märkesprylar och vykort på Kungen och Victoria och Daniel.
Vi åkte på midsommardagsmorgonen och roade oss under resans gång med att läsa skvallertidningar, spela 500 och äta Skittles. Mamma satt och funderade över vem kvinnan snett mittemot oss var, hon såg bekant ut men var svårplacerad. Det visade sig senare att det var Gunilla Bergström, mest känd som Alfons Åbergs "mamma". Resans första kändisspotting!
Jag mitt i en hostning, och mamma djupt försjunken i en smaskig skvallerblaska.
Sen kom vi fram Stockholm och låste in våra resväskor och andra prylar i ett värdeskåp på centralen, och begav oss iväg för att kolla in vad staden hade att erbjuda. Inte för att någon av oss var där för första gången, men ingen av oss har riktigt varit där och turistat oss. Eftersom vi kom dit på midsommardagen var det ont om öppna affärer, så vi strosade runt och njöt av det härliga sommarvädret och rörde oss in mot gamla stan. Vi började alla bli rätt hungriga och eftersom Gamla stan kryllar av restauranger var det svårt att välja. Vi beslöt oss dock till slut (efter att ha blivit erbjudna ett "specialerbjudande" bestående av ett varsitt gratis glas rosévin till maten), att besöka Agaton. Detta visade sig vara ett mycket bra val! Vi åt alla entrecôte med pommes frites och bearnaisesås och var mycket nöjda. 5/5 toasters!
Mätta och glada gick vi runt lite till och hittade bland alla turistbutiker, dessa:
Båda visade sig dock innefatta svindyra märkesprylar och vykort på Kungen och Victoria och Daniel.
Till slut orkade vi inte strosa runt längre, utan gick och hämtade ut våra grejer och checkade in på vårt hotell, hotell Oden på Odenplan. Mycket trevligt och prisvärt hotell, men det skriver jag om någon annan gång.
Vi vilade ett tag efter den långa dagen, sen drog ut ner mot staden igen. Vi hamnade i Kungsträdgången på en uteservering där vi åt väldigt god asiatisk mat och njöt av en härlig kväll innan vi drog oss till hotellet igen för lite välbehövlig sömn.
Min fina mamma och sambo i ett väldigt blåsigt stockholm.
Vi vilade ett tag efter den långa dagen, sen drog ut ner mot staden igen. Vi hamnade i Kungsträdgången på en uteservering där vi åt väldigt god asiatisk mat och njöt av en härlig kväll innan vi drog oss till hotellet igen för lite välbehövlig sömn.
Min fina mamma och sambo i ett väldigt blåsigt stockholm.
Dag 2 i stockholm började med en god hotellfrukost. När vi var nöjda åkte vi in till staden för lite shopping. Första målet för dagen var Monki, som jag har längtat till länge eftersom deras utbud av kläder verkar grymt. Jag har inte orkat fotografera något av mina shoppingfynd, så det får bli en annan gång. Men jag inhandlade bland annat en superawesome handväska som har blivit en favorit. Vi vandrade omkring och shoppade loss, och skulle ha mat även denna dag. Jag hade läst mycket bra om Vapiano, så vi begav oss dit.
Tyvärr, måste jag säga så har dom ett system som suger röv. Du får ett kort (typ bankomatkort), som du får hålla emot en av de alla kassor dom har, när du beställt något. Det var olika beställningskassor för allting. Ville du ha förrätt eller sallad, eller dyl, var det en kassa. Ville du sedan ha en varmrätt fick du gå och beställa i nästa. Ville du sen ha något att dricka till maten fick du gå till en tredje kassa. Dvs, vill du ha förätt, varmrätt och dryck till maten får du köa sammanlagt 5 ggr (!!). Först för att få ditt jävla kort, sen för att beställa maten (som dom verkade göra en och en?!), sen för att beställa dricka, och sen för att få betala. Vad hände med det gamla hederliga "hej jag är er servitör för kvällen, vill ni ha notan, tack och hej"?. Vi orkade inte med detta, och lämnade därför stället ganska snabbt. Eftersom vi befann oss i Gamla stan gick vi till Agaton igen och tog en favorit i repris. Efter maten åkte vi vidare till Kungsträdgården och åt varsin glass i solen. Väldigt mysigt :)
Efter maten och glassen åkte vi ut till Naturhistoriska muséet. Mamma hade aldrig varit där förut, och det var väldigt längesen för både mig och Stefan, så passade vi på. Vi hade en väldigt trevlig kväll där och tiden bara rusade iväg, som alltid när man har roligt.
Tyvärr, måste jag säga så har dom ett system som suger röv. Du får ett kort (typ bankomatkort), som du får hålla emot en av de alla kassor dom har, när du beställt något. Det var olika beställningskassor för allting. Ville du ha förrätt eller sallad, eller dyl, var det en kassa. Ville du sedan ha en varmrätt fick du gå och beställa i nästa. Ville du sen ha något att dricka till maten fick du gå till en tredje kassa. Dvs, vill du ha förätt, varmrätt och dryck till maten får du köa sammanlagt 5 ggr (!!). Först för att få ditt jävla kort, sen för att beställa maten (som dom verkade göra en och en?!), sen för att beställa dricka, och sen för att få betala. Vad hände med det gamla hederliga "hej jag är er servitör för kvällen, vill ni ha notan, tack och hej"?. Vi orkade inte med detta, och lämnade därför stället ganska snabbt. Eftersom vi befann oss i Gamla stan gick vi till Agaton igen och tog en favorit i repris. Efter maten åkte vi vidare till Kungsträdgården och åt varsin glass i solen. Väldigt mysigt :)
Efter maten och glassen åkte vi ut till Naturhistoriska muséet. Mamma hade aldrig varit där förut, och det var väldigt längesen för både mig och Stefan, så passade vi på. Vi hade en väldigt trevlig kväll där och tiden bara rusade iväg, som alltid när man har roligt.
Efter en snabbvända till hotellet, för ombyte och annat fix åkte vi ännu en gång in till stan igen för att besöka TGI Friday, och tog oss varsin drink innan vi åkte tillbaka för att sova.
Min Strawberry Daiquiri.
Min Strawberry Daiquiri.
Dag 3 bjöd egentligen inte på så mycket annat än att packa ihop och åka ifrån hotellet, och åka direkt till Stureplan (där vi verkligen inte kände oss hemma någon av oss, det var som en helt annan värld.. yuck) och The Studio. Där fick vi skriva in vår information om oss själva så som adress och liknande, sen vänta en stund innan det var dags för smink och hårfix. Efter ännu en stund var det dags för fotograferingen som var fruktansvärt rolig och alla gillade det. Vi fick massa fina bilder allihop och alla var väldigt nöjda.
En av bilderna på mig.
En av bilderna på mig.
Vi avslutade vår trevliga resa med middag på Jensens böfhus, innan vi reste hemåt igen. En mycket trevlig helg, men det är alltid bäst att komma hem igen.
Kärlek.
when in rome del 2
Efter sådär 2 veckor nu så har jag fått tillbaka skrivlusten lite grann igen, så här kommer del 2 av Italienberättelsen.
Som jag tidigare skrev så började inte vistelsen särskilt lyckat. Vi var väldigt missnöjda med hotellet, området där hotellet låg ingav ingen trygghet precis. Men efter att jag till slut gråtit mig till sömns, och Stefan tröstat mig till sömns lyckades vi iallafall sova hela natten. När vi sen vaknade på morgonen kändes allting lite bättre. Det var dagsljus, man var utvilad och man såg på saker lite annorlunda. Allting känns alltid värst på kvällen och natten när man är trött. Hotellrummet såg vi inte på ett dugg annorlunda än innan, det var lika överjävligt som när vi somnade.
Men vi klädde ändå på oss lite kläder, (mycket kläder gick inte då termometern sköt i höjden och visade på ungefär 35-38 grader varmt) och gick ner för att åtminstonde få avnjuta en mysig hotellfrukost.
Tji fick vi. Jag har tyvärr ingen bild eländet men det var något av det torftigaste jag någonsin varit med om. Utbudet i frukostbuffén innehöll några små halvtorra brödskivor, smör, ost och skinka, lite fil och müsli, nån liten yoghurtkopp, juice (eh, nä, snarare bobs extrasockrade saft i en plåtbehållare) och kaffe (vatten med kaffesmak). Det kan ha funnits något litet hårdkokt ägg också. Stefan som har jobbat med hotellfrukostar förut var nog ännu mer besviken än jag, med tanke på att han vet hur det ska se ut på ett annat sätt. Så vår frukost bestod den första dagen av varsin flaska vatten. Detta skulle senare visa sig vara ett extremt dålig val av mig...
Vi gav oss ut från hotellet, och skulle köpa oss varsitt kort som gav oss möjlighet att åka buss och tunnelbana inom Rom. Detta visade sig var rätt svårt. Hon som satt i kassan nere vid buss- och tunnelbaneterminalen kunde knappt ett ord engelska. Och trots att jag har läst italienska i 2 år kan jag definitivt inte hanka mig fram på de få ord jag kan, så det blev en riktig utmaning. Men till slut lyckades vi få varsitt kort som skulle hålla hela veckan, tror vi betalade 20€ per kort om jag inte minns galet. Så vi hankade oss till slut till rätt tunnelbana, och tack och lov visade sig tunnelbanesystemet vara rätt bra upplagt så vi hittade alltid dit vi skulle, och tillbaka till hotellet igen. Vi åkte från Via Laurentina till Colosseo, vilket var vårt första och viktigaste mål för resan.
Men vi klädde ändå på oss lite kläder, (mycket kläder gick inte då termometern sköt i höjden och visade på ungefär 35-38 grader varmt) och gick ner för att åtminstonde få avnjuta en mysig hotellfrukost.
Tji fick vi. Jag har tyvärr ingen bild eländet men det var något av det torftigaste jag någonsin varit med om. Utbudet i frukostbuffén innehöll några små halvtorra brödskivor, smör, ost och skinka, lite fil och müsli, nån liten yoghurtkopp, juice (eh, nä, snarare bobs extrasockrade saft i en plåtbehållare) och kaffe (vatten med kaffesmak). Det kan ha funnits något litet hårdkokt ägg också. Stefan som har jobbat med hotellfrukostar förut var nog ännu mer besviken än jag, med tanke på att han vet hur det ska se ut på ett annat sätt. Så vår frukost bestod den första dagen av varsin flaska vatten. Detta skulle senare visa sig vara ett extremt dålig val av mig...
Vi gav oss ut från hotellet, och skulle köpa oss varsitt kort som gav oss möjlighet att åka buss och tunnelbana inom Rom. Detta visade sig var rätt svårt. Hon som satt i kassan nere vid buss- och tunnelbaneterminalen kunde knappt ett ord engelska. Och trots att jag har läst italienska i 2 år kan jag definitivt inte hanka mig fram på de få ord jag kan, så det blev en riktig utmaning. Men till slut lyckades vi få varsitt kort som skulle hålla hela veckan, tror vi betalade 20€ per kort om jag inte minns galet. Så vi hankade oss till slut till rätt tunnelbana, och tack och lov visade sig tunnelbanesystemet vara rätt bra upplagt så vi hittade alltid dit vi skulle, och tillbaka till hotellet igen. Vi åkte från Via Laurentina till Colosseo, vilket var vårt första och viktigaste mål för resan.
Väl framme slogs vi av hur fruktansvärt turistförstört Rom har blivit. Souvenirstånd - ÖVERALLT! Det var inte långt mellan stånden, och alla sålde de samma saker till i princip samma priser. Vi hann inte ta många steg ut från tunnelbanestationen innan vi möttes av en trevlig australiensare, som visade sig vara guide inne i Colosseum. Han berättade för oss att för en rimlig summa (som jag tyvärr inte minns, kan ha varit 9€ p/p), skulle vi få en guidad tur inne på Colosseum med en engelsktalande guide, gå före den långa ordinarie kön och dessutom få en guidad tur vid Palatinerna. Detta kan ha låtit skumt, men det var helt normalt. Han gick runt till de som såg "turistiga" ut, för att de skulle ha en chans att få höra detta. Vi köpte varsitt pass och sen började en stunds väntan på att få gå in i den otroligt mäktiga och enorma byggnaden.
Den trevliga och visserligen italienska guiden, så engelskan var knappast perfekt, lotsade oss igenom Colosseum och det var väldigt imponerande att höra historian bakom och se allting med egna ögon. Både jag och Stefan var väldigt nöjda och glada över att ha fått sett detta, eftersom detta var det vi hade sett fram emot mest med Rom-resan.
Efter att rundturen inne på Colosseum var slut fick vi en "rast" på ca 20 min att äta något, kolla i souvenirstånden eller bara sätta oss lite. Jag minns inte exakt vad jag och Stefan gjorde den här tiden mellan. Jag var i detta läge extremt nära värmeslag och mådde mest illa och kände mig dålig. Trots att vi hela tiden drack vatten så bidrog nog matbristen och givetvis den starka solen med sitt. Så vi var först tveksamma om vi verkligen skulle följa med på turen till Palatinerna, men tänkte sen att eftersom vi förmodligen aldrig mer kommer ha en chans att se det så följde vi med.
Vägen upp dit var fruktansvärd när man mådde som jag gjorde, och i den hettan. Den bestod av enbart backar, och en enorm, ojämn stentrappa som bestod av 2-300 trappsteg. Väl uppe (äntligen!) så började guiden (nu en annan, en annan australiensare som pratade extremt fort) berätta om Palatinerna.
Efter att rundturen inne på Colosseum var slut fick vi en "rast" på ca 20 min att äta något, kolla i souvenirstånden eller bara sätta oss lite. Jag minns inte exakt vad jag och Stefan gjorde den här tiden mellan. Jag var i detta läge extremt nära värmeslag och mådde mest illa och kände mig dålig. Trots att vi hela tiden drack vatten så bidrog nog matbristen och givetvis den starka solen med sitt. Så vi var först tveksamma om vi verkligen skulle följa med på turen till Palatinerna, men tänkte sen att eftersom vi förmodligen aldrig mer kommer ha en chans att se det så följde vi med.
Vägen upp dit var fruktansvärd när man mådde som jag gjorde, och i den hettan. Den bestod av enbart backar, och en enorm, ojämn stentrappa som bestod av 2-300 trappsteg. Väl uppe (äntligen!) så började guiden (nu en annan, en annan australiensare som pratade extremt fort) berätta om Palatinerna.
Tyvärr minns inte jag ett enda ord av vad han sa. När vi stod där uppe kände jag mig sämre än jag gjort tidigare under dagen. Jag kunde inte tänka klart, jag var spyfärdig och kunde inte längre stå upp. Så jag vände mig till Stefan och sa att jag var tvungen att försöka ta mig till skuggan och sätta mig för annars skulle jag svimmat av, och förmodligen även kräkts vilket hade varit rätt pinsamt på ett ställe där dom har guidade turer...
Så jag gick och satte mig, och Stefan följde med mig och gav mig rådet att ta det vatten vi hade med oss och helt sonika hälla det över huvudet för att kroppen skulle få en chans till svalka. Sagt och gjort, det var vad jag gjorde och efter ett tag mådde jag bättre. Guiden märkte efter en stund att vi hade gått undan, och att jag inte såg pigg ut. Så han frågade om vi mådde bra, och tipsade oss om att vattnet i fontänerna i Rom är fullt drickbart. Sen frågade han om det var ok att dom gick vidare, så kunde vi sitta kvar och vila en stund och sen gå efter, vilket vi sa var helt ok.
Vi förflyttade oss ännu mer till skuggan, jag hällde i mig vatten som aldrig förr, och stod även med huvudet rakt under en dricksfontän. Att jag såg ut som en dränkt katt brydde jag mig inte om, för jag har nog aldrig känt mig så rädd förut. Jag har aldrig svimmat så den där känslan var för mig helt obekant. Vi följde dock aldrig efter guiden, utan drog oss istället tillbaka mot Colosseum där vi åt mat, köpte lite vykort och sen åkte vi tillbaka till hotellet så jag fick ta en kalldusch och vila.
Bilden på mig ovan är efter incidenten vid Palatinerna. Fortfarande yr, men med mat i magen och massa vatten över mig. Och min älskade Stefan som alltid finns där, du är guld värd. <3
Så jag gick och satte mig, och Stefan följde med mig och gav mig rådet att ta det vatten vi hade med oss och helt sonika hälla det över huvudet för att kroppen skulle få en chans till svalka. Sagt och gjort, det var vad jag gjorde och efter ett tag mådde jag bättre. Guiden märkte efter en stund att vi hade gått undan, och att jag inte såg pigg ut. Så han frågade om vi mådde bra, och tipsade oss om att vattnet i fontänerna i Rom är fullt drickbart. Sen frågade han om det var ok att dom gick vidare, så kunde vi sitta kvar och vila en stund och sen gå efter, vilket vi sa var helt ok.
Vi förflyttade oss ännu mer till skuggan, jag hällde i mig vatten som aldrig förr, och stod även med huvudet rakt under en dricksfontän. Att jag såg ut som en dränkt katt brydde jag mig inte om, för jag har nog aldrig känt mig så rädd förut. Jag har aldrig svimmat så den där känslan var för mig helt obekant. Vi följde dock aldrig efter guiden, utan drog oss istället tillbaka mot Colosseum där vi åt mat, köpte lite vykort och sen åkte vi tillbaka till hotellet så jag fick ta en kalldusch och vila.
Bilden på mig ovan är efter incidenten vid Palatinerna. Fortfarande yr, men med mat i magen och massa vatten över mig. Och min älskade Stefan som alltid finns där, du är guld värd. <3
when in rome del 1
Jag har inget särskilt att förtälja idag, så jag tänkte ta upp en gammal historia. Det kommer bli ett långt inlägg, så dom som orkar läsa får göra det.
Förra sommaren var jag och min älskade sambo, Stefan i Italien. Rom närmare bestämt. Det var vår första resa utomlands, både tillsammans och var för sig så vi hade höga förväntningar och enorma mängder resfeber. Det sistnämnda hade nog jag mer än Stefan iofs. Allting kändes väldigt bra, vi åkte till Arlanda och väntade där på att flyget skulle ta oss till värmen och det vackra Italien.
Förra sommaren var jag och min älskade sambo, Stefan i Italien. Rom närmare bestämt. Det var vår första resa utomlands, både tillsammans och var för sig så vi hade höga förväntningar och enorma mängder resfeber. Det sistnämnda hade nog jag mer än Stefan iofs. Allting kändes väldigt bra, vi åkte till Arlanda och väntade där på att flyget skulle ta oss till värmen och det vackra Italien.
Innan planet lyfte var jag så rädd att jag satt och storgrinade. Jag hade aldrig i mitt liv flygit förut och var livrädd at någonting skulle hända just nu bara för att vi skulle iväg. Ödets ironi liksom. Men när vi väl hade lyft och flygit ett tag så älskade jag det. Den pirrande, kittlande känslan i magen när man lyfte och landade. Känslan av att vara så högt upp i luften, ovanför molnen var nästan magisk. Jag var inte beredd på att det skulle vara en sån skön känsla att flyga. Men det var det.
När vi väl landade i Rom var det som att gå in i en vägg. Den värmen som var där nere var fruktansvärd. Kvav, näst intill syrefri och fuktig. Och trots att vi landade såpass sent på kvällen var det fortfarande runt 30 grader varmt i luften. När man kommer från ett land som Sverige är man inte riktigt van vid denna typ av klimat. Flygplatsen i Rom fick en att känna sig som att man befann sig i något U-land. Fruktansvärt skitig, ostrukturerad och väldigt rörig. Detta var tecken 1 på att denna resa inte skulle bli särskilt bra. Taxiresan till hotellet underhöll jag och Stefan oss med att be till alla möjliga gudar att vi skulle få överleva. Taxichauffören körde i snitt 180km/h, bromsade i princip aldrig och körde slalom mellan bilarna. Detta är man som svensk inte heller riktigt beredd på.
När vi väl kom fram till hotellet och insåg vilket jävla ruckel vi hade hamnat på, att min telefon inte fungerade utanför den Svenska gränsen, hur långt vi hade rest och hur nervös man hade varit innan, så släppte allting. Jag spenderade den kvällen och natten med att gråta, hulkandes och skakandes och ångrade att vi någonsin rest hemifrån. Eftersom jag aldrig varit så långt hemifrån förut, och dessutom hamnat på ett fruktansvärt hotell mitt ute i någon gangsterförort, blev jag väldigt illa till mods. Det var så illa att Stefan tillochmed funderade på om vi skulle boka om flygbiljetterna och resa hem redan dagen efter. Men dagen efter var det bättre, så vi la ner dessa funderingar.
Vårt kära hotellrum var ungefär lika stort som en skokartong. Det fanns en enda stor säng, ett skrivbord med en minikyl under, och en tv ovanpå som enbart innehöll italienska och tyska kanaler. Detta trots att hotellet riktar sig till turister. "American Palace". Hejdu. Det fanns en AC, som när den väl var på inte kändes, och hotellet stängde av den vid 22. Fönstren var igenhamrade med enorma persienner som inte gick att öppna, så det var inte mycket till utsikt. Balkongdörren fick vi efter mycket möda till slut upp. Det var en stor L-formad balkong som inte innehöll en enda möbel att sitta på, städad kan den inte ha blivit på något decennium. Stefan hittade ett par kvarglömda skor under sängen, så man undrar ju hur nogrannt de städade rummen egentligen. Badrummet innehöll mer eller mindre en myrfarm, då vi städade bort en 20-30 myror per dag lite överallt i rummet, men mest inne där. Då vi bodde rätt långt från självaste Rom och bara kunde åka tunnelbana dit och tillbaka till hotellet, fick vi lov att spendera en hel del tid på hotellrummet. Inte roligt när man bor så jävla sunkigt.
Del 2 kommer senare.
När vi väl landade i Rom var det som att gå in i en vägg. Den värmen som var där nere var fruktansvärd. Kvav, näst intill syrefri och fuktig. Och trots att vi landade såpass sent på kvällen var det fortfarande runt 30 grader varmt i luften. När man kommer från ett land som Sverige är man inte riktigt van vid denna typ av klimat. Flygplatsen i Rom fick en att känna sig som att man befann sig i något U-land. Fruktansvärt skitig, ostrukturerad och väldigt rörig. Detta var tecken 1 på att denna resa inte skulle bli särskilt bra. Taxiresan till hotellet underhöll jag och Stefan oss med att be till alla möjliga gudar att vi skulle få överleva. Taxichauffören körde i snitt 180km/h, bromsade i princip aldrig och körde slalom mellan bilarna. Detta är man som svensk inte heller riktigt beredd på.
När vi väl kom fram till hotellet och insåg vilket jävla ruckel vi hade hamnat på, att min telefon inte fungerade utanför den Svenska gränsen, hur långt vi hade rest och hur nervös man hade varit innan, så släppte allting. Jag spenderade den kvällen och natten med att gråta, hulkandes och skakandes och ångrade att vi någonsin rest hemifrån. Eftersom jag aldrig varit så långt hemifrån förut, och dessutom hamnat på ett fruktansvärt hotell mitt ute i någon gangsterförort, blev jag väldigt illa till mods. Det var så illa att Stefan tillochmed funderade på om vi skulle boka om flygbiljetterna och resa hem redan dagen efter. Men dagen efter var det bättre, så vi la ner dessa funderingar.
Vårt kära hotellrum var ungefär lika stort som en skokartong. Det fanns en enda stor säng, ett skrivbord med en minikyl under, och en tv ovanpå som enbart innehöll italienska och tyska kanaler. Detta trots att hotellet riktar sig till turister. "American Palace". Hejdu. Det fanns en AC, som när den väl var på inte kändes, och hotellet stängde av den vid 22. Fönstren var igenhamrade med enorma persienner som inte gick att öppna, så det var inte mycket till utsikt. Balkongdörren fick vi efter mycket möda till slut upp. Det var en stor L-formad balkong som inte innehöll en enda möbel att sitta på, städad kan den inte ha blivit på något decennium. Stefan hittade ett par kvarglömda skor under sängen, så man undrar ju hur nogrannt de städade rummen egentligen. Badrummet innehöll mer eller mindre en myrfarm, då vi städade bort en 20-30 myror per dag lite överallt i rummet, men mest inne där. Då vi bodde rätt långt från självaste Rom och bara kunde åka tunnelbana dit och tillbaka till hotellet, fick vi lov att spendera en hel del tid på hotellrummet. Inte roligt när man bor så jävla sunkigt.
Del 2 kommer senare.
