Jag och en hel drös andra mammor med bebisar i samma ålder hamnade igår i en diskussion vad det gäller sötsaker till småbarn, dvs bebisar eller uppåt 3-4 år. Många olika åsikter men dom flesta var ändå inne på samma spår; inget socker typ godis första året/åren, så länge det går att undvika.

Min åsikt är att bebisar och godis inte går ihop. Dom vet inte vad dom går miste om och saknar därför det inte. Och jag anser också att så små barn som 0-2 år typ inte alls ska vara i närheten av godis! Det kan vara att binda ris till egen rygg pga att det kan utveckla ett sockerbegär eller kanske på sikt även överviktigt barn. Nu är det kanske en ganska radikal tanke, men att undvika det i den mån det går, och så länge det går är iallafall något vi tänker göra när det gäller Leo. När han blir såpass ga.mmal att han själv börjar efterfråga det, så får man väl ta det i beaktning då, och fundera lite på vad som kan vara lämpligt som godis. Om det räcker med något snällare "godis" som torkad frukt eller något, även om det inte heller är bra utan är sockerfällor det med.

Vår förhoppning är att Leo ska få smaka godis först när han är runt tre år, och det kanske är önsketänkande men det är så vi vill göra. Detsamma gäller läsk t ex, onödiga sockerkällor som inte ger någonting. Saft/juice kanske man introducerar runt 1-1,5 år vid tillfällen när det är lite festligare, typ kalas. Kanske samma vid eventuell sjukdom då det kan vara svårare att få i dom små vätska. Detsamma gäller glass. Det kan bli en glass om det är en riktigt varm sommardag, men verkligen inte ofta. Men godis och läsk får vänta! Och då kommer det bli en strikt lördagsgodisregel här hemma (och där ingår även läsk t ex)!

Små barn behöver inte dricka saft om dom är törstiga, det finns vatten! Och efter ett års ålder är det vatten eller mjölk som gäller som dryck. Det behöver inte tillsättas sockerkällor hela tiden, det är fullständigt onödigt. Sen behöver man ju inte vara nitisk och förbjuda det hur länge som helst, utan runt 2-3 år kan man som sagt ta det hela i beaktning på ett annat sätt.

Herregud, jag skulle kunna skriva om det här hur länge som helst, det är verkligen en diskussion som heter duga!

Hur tänker ni gällande detta, ni som har/har haft småbarn?

Jag jobbar i kassan på en biograf, och ofta har det slagit mig vilket otroligt resursslöseri det är med att kassorna automatiskt skriver ut kvitton till alla. 95/100 kunder tackar nej till kvittot när man frågar dom om dom vill ha det, och i dagens miljötänk tycker jag det här är rent fruktansvärt egentligen. Snacka om onödigt svinn!

Varför finns det inte en knapp i alla kassor, där kassörskan/kassören enkelt bara kan trycka om kunden faktiskt VILL ha kvittot? Det skulle spara så otroooligt mycket papper, och i sin tur också skog! Jag hade inte sagt någonting om det var så att det var lag på att ta emot kvittona, eller om alla människor faktiskt ville ha det. Men så är det ju inte! Jag kan ju säga att det är knappast någon som vill ha ett kvitto på en läsk eller popcorn t ex, och jag vet ju hur jag själv är. Jag tar inte kvitto om jag bara handlat något litet. Vi måste fråga kunderna om dom vill ha kvittot efter dom handlat, det är det lag på. Men som sagt, nästan ingen vill.

Så fram med en kvittoknapp i kassorna, oavsett var man handlar!!! Spara på papper, och skona miljön!

Fy fan säger jag bara. När jag ser bilder på mig själv nuförtiden, eller ser min spegelbild mår jag skitdåligt. Jag väger alldeles för mycket numera. Jag har tillåtit mig själv att skena iväg med vikten sen Leo föddes och det är något jag får ångra idag. Någon sötsak hit, lite onyttigt dit, det kan inte skada.. Pffff...

Jag skulle så gärna vilja gå ner i vikt, men jag har väldigt svårt för att få tummen ur och faktiskt göra något åt saken. Jag vet inte varför egentligen, motivationen borde ju rimligen finnas där med tanke på hur jag vantrivs med mitt utseende. Men orken och den riktigt starka jävlar anamma-känslan är lika bortblåsta som min normalvikt. Blä! Hur sjutton gör man för att sparka sig själv i arslet och komma igång?

Det borde finnas något mirakelpiller som gjorde att man automatiskt gick ner x antal önskade kilon utan att behöva lyfta ett finger. Men jag inser ju själv hur otroligt dåligt ett sånt piller skulle kunna vara också, så näää.. Men träna är jag för lat för, och jag tycker det är alldeles för gott med mat och sånt som jag inte borde stoppa i mig. Låter inte det som ett fantastiskt utgångsläge för viktnedgång?

Nej fy tusan säger jag, jag lär ta mig i kragen, men det är svårt när man inte finner 100% motivation till det.

Ikväll har jag funderat lite, på en oooerhört viktig sak. Hur i hela friden tänkte upphovsmannen/kvinnan till barnsången "Tänk om jag hade en liten apa"? Det är ju helt fel i texten rent grammatiskt, och nu när jag själv kommit på det kommer jag reta mig på det varenda gång jag hör den.

Tänk om jag hade en liten, liten apa
Oompa oompa, fallerallerej
Tänk vad alla skulle stå och gapa
Oompa oompa, fallerallerej
Inte på mig, men på min lilla apa...

VADÅ PÅ?! Hur gapar man PÅ någon? Jag hade förstått det hela om texten hade varit "tänk vad alla skulle stå och stirra/glo", men så är den inte. Nej nej, alla gapar på apan. Jag har verkligt svårt att tro att den som skrev texten menade att folk står och skriker på den stackars apan. Jag hade också förstått om det var åt istället för på, för jag hade nog absolut gapat åt att någon gick omkring med en apa på stan.

Men det här.. Nä, det här är inte ok.

Jag sitter med ett rör Pringles framför mig, och på det röret står det "Party size"... Okej, låt gå för att 190 gram är lagom för en fest (?).

Men för några år sen var standardstorleken på Pringlesrören 200 gram. Nu är det ca 160. Nu är alltså partystorleken mindre än den gamla originalstorleken. Priset är det dock ingen skillnad på.

Spännande måste jag säga, spännande..

Nu har ännu en gnällkärring gråtit ut igen. Jag blir så jävla less.

Denna Fröken Trus gnäller om cigarettlukt på uteserveringarna. Fine, jag kan köpa att det finns ickerökare som inte gillar att det luktar rök när dom äter, men varför då envisas med att sätta sig just där det tydligt är OK att röka? Det finns gott om uteserveringar som det är förbjudet att röka på, särskilt i större städer som Göteborg, Stockholm och Malmö. Besök dom istället då om det nu förstör er måltid när ni känner doften av cigarettrök. Det går inte att komma undan, jag tror att även om dessa gnällkärringar/gubbjävlar skulle sätta sig på en av dessa, skulle det ändå gnällas. För folk går ju förbi och röker, ve och fasa!

Det kommer aldrig gå att förbjuda rökning helt och hållet, som vissa vill. Om rökning förbjuds, så ska fan snus och alkohol också göra det. Det ligger minst lika mycket gamla prillor och ölburkar överallt som det ligger fimpar. Men detta gnälls det inte på, eftersom man inte känner lukten av det. Det är väl för fan lika illa? Jag har full förståelse för att dom förbjöd rökning inomhus, det står jag helt och hållet bakom för det är allt annat än fräscht. Men utomhus? Dom som röker står knappast och blåser röken rätt i ansiktet på andra människor, de flesta försöker oftast visa hänsyn till andra i närheten. Det gör iallafall jag. Jag vill inte utsätta andra människor för det i onödan, och jag tror de flesta rökare tänker likadant.

Det ska ständigt gnällas på alla rökare om att det är så äckligt, egoistiskt och det ena med det tredje. Men jag ger mig fan på att dessa människor som gnäller gör störande saker själva. Bara för att du inte är rökare så gör det dig inte till en helt perfekt person som står över alla andra.

Enligt en ny undersökning så är det 16% av Sveriges befolkning som röker, vi är det land i Europa som har allra minst rökare. Och jag ger mig fan på att det är här, TROTS DETTA, det gnälls mest. Enligt många människor ska rökare helst elimineras och inte få existera överhuvudtaget. Är inte detta egoistiskt och äckligt tänkande? Jag blir så jävla förbannad på folk som ser ner på rökare och anser sig själva vara så himla mycket bättre, starkare och såna fantastiska människor. Att se ner på andra människor pga deras levnadsvanor gör dig definitivt INTE till en bättre människa. Tvärtom. Det är trångsynt, idiotiskt och fruktansvärt hänsynslöst. Dömer man en människa utifrån ett sådant val som rökning, att man snusar eller köper dyra märkeskläder är man själv en dålig människa, en svag människa. För det är dom som gör så, som inte klarar av att försöka se personen bakom.

Jag skulle kunna skriva om det här hur länge som helst, för jag tycker rökhatet har gått för långt. Vill alla gnällkärringar att vi rökare ska visa dom hänsyn, vill vi gärna ha detsamma tillbaka. Tack.

Man får ofta höra om tjejer (för det är mest dom) som bränner ut sig själva pga att dom bara MÅSTE vara perfekta, och kunna allt och vara bäst på allt. Lite av ett masochistbeteende nästan.
Jag har aldrig riktigt räknat in mig till den skaran. Jag var inte den som var mest ordentlig i skolan. I högstadiet vantrivdes jag tokmycket, så jag skolkade alldeles för mycket, tyvärr valde jag nog egentligen fel linje i gymnasiet för det var ungefär som att gå om högstadiet, bara lite annan nivå på kurserna. Så tyvärr skolkade jag en del då också, någonting jag dock ångrar bittert idag, för jag vet att jag hade kunnat gett ifrån mig så mycket mer, så mycket bättre.

Jag har nu däremot insett att det finns nog en liten masochist i mig också. Jag vill inte ofta behöva be om hjälp med saker, utan jag vill klara av det själv. Jag älskar att baka och laga mat, men blir det inte som jag tänkt mig blir jag skitsur och klankar ner på mig själv med råge. Egentligen så är det så jävla puckat. Man borde bara skratta åt att det gick åt pipan och tänka "nåja, det går bättre nästa gång, övning ger färdighet!", men istället står man och svär och tänker "fan, jag kan bättre, varför blev det så jävla dåligt?".

Varför strävar människan efter perfektion? Det existerar inte. Möjligen i extremfall. Man står ofta och tänker tillbaka och undrar varför man inte gav sig fan på saker och ting när det väl hände, och jobbade för det mer när man hade chansen. Men tänker man efter finns det allt som oftast en anledning till varför det inte funkade. Jag har börjat inse att min skolgång helt enkelt inte blev så bra som jag nu i efterhand skulle önskat, pga att jag helt enkelt inte hade den energin då. Jag var trött på allt som hade med skolan att göra och tyckte att det finns så mycket annat roligare att fokusera på. Det mesta går att åtgärda i efterhand.

Jag ska försöka bli mer sån, och försöka tänka "Jag kan fixa det, det gick inte så bra som hade jag velat men jag kan göra det bättre nu istället". Masochisttänktet ska bort! Ingen är perfekt.

Min tanke med den här bloggen, trots att jag egentligen kanske inte är så seriös än, är att kunna skriva av mig. Jag har inte alltid så mycket att göra om dagarna då jobbtimmarna inte precis flödar just nu. Men det gör istället tankarna i huvudet. Ena stunden är det oro över ekonomin, andra stunden är det lycka över att jag funnit min kärlek.
Funderingar över framtiden som man ibland känner sig så säker på, och ibland är man mer osäker. Stora livsförändrande steg som känns både spännande och skrämmande. Och såhär sent på natten blir det mest bara mummel som inte riktigt går att få fram.

Istället tar jag min fina hund i famnen och kramas lite.